Till häst!

Vad skådade just mitt högra öga!

Stapplande och dessvärre något svettig, kom jag ut på en grusväg. Se där! Två ponnisar eller vad det kan heta i pluralis. Med två flickor ovanpå. Den första var en söt men fjortis och därmed ointressant. Den andra däremot måste ha varit 18-19. Långt mörkbrunt och rakt hår. Små smala läppar och gröna(?) ögon. Figuren var inte lätt att avgöra under en bylsig blå tröja, förmodligen små bröst. Men låren verkade så där ridfasta under det åtsmitande tyget.

I vanliga fall hade jag stuckit huvudet i sanden som jag ser ut nu. Men nu är jag för tillfället alltför desperat så jag hälsade artigt och frågade var jag var. Dålig inledning men svår att misslyckas med. De stannade hästarna och den äldre förklarade och pekade med en massa ortsnamn som jag ändå inte kände till. Jag nickade och log alltmeden min blick hoppade mellan hennes svårdefinierbara men ganska vackra ögon och hennes stuss som lite otåligt men nästan omärkbart rörde sig fram och tillbaka. Allt jag hade i huvudet (allt jag fortfarande har i huvudet) var tanken på två lager tunt tyg och en ungfitta som gneds mot det blanka, varma sadellädret. Mathungern var tillfälligt borta.

Fick jag känna blygdens mjuka fasthet? Fick jag ens se nakenhud? Nej naturligtvis inte. Mitt i vägbeskrivandet kom hon av sig, störd av var min blick fäste sig. Men svårighet lämnade jag hennes svagt utputande fitta (inbillning, hungerhallis, inget putade ut) och mötte hennes ögon igen. Efter en kort evighet sa hon bara "hejdå - vi måste tillbaks" och drev på hästen medan jag såg deras rakryggade silhuetter vagga vidare. Så var min första fitta på denna resa bortriden. Jag tror inte jag hade kunnat göra något åt det ändå. Det behövs mer tid och speciella flickor för att få kyssa en 19-åring. Nu slutar jag blogga, reser jag mig från stubbjäveln och fortsätter längs grusvägen dit i ridriktningen. Någonstans där framme finns civilisationen och fittan.