Japanese whispers

Först av allt - jag ber om ursäkt. Time flies och jag med den. Inget realtidstwittrande direkt av den typ som bloggen inleddes med. Att min mobil snoddes är en delförklaring. Eller bortförklaring. Han/hon som snodde mobilen lär kunna glädjas åt en del erotiskt material.

Det har älskats och knullats några gånger - dock långt ifrån varje dag vilket var något slags omöjligt mål när jag började planera denna fas i livet. Jag orkar inte återge alla märkliga och mysiga möten med fittan jag haft sedan komvuxtjejen, men låt mig berätta något om vad som hände i veckan:

Jag vistas för tillfället i en av landets största studentstäder och ägnar en stor del av min tid åt hänga på fik, dricka schysst grönt te och plöja igenom Paul Austers New York-trilogi. Thank you mr. Auster for a descent fuck!

Det finns ett lite shabby chict fik här som mest befolkas av lätt överåldriga emosar och stans studenter. Det ligger endast några sprutlängder det misskötta hotell som jag tillfälligt och motvilligt tillbringar nätterna på. Fiket råkar servera en av de mest aromatiska rena gröna teer jag smakat, så långt ifrån hösmak man kan komma. Dessutom serveras det av en tjej som jag – om jag inte vore så gammal och klok som jag är – hade kunnat bli störtförälskad i, falla på knä och fria. Nu gjorde jag som sagt inte det men hon började istället prata med mig efter tredje beställningen. Inte om äktenskap men om Paul Auster. Man ska väl göra det när man pluggar. Vilket hon gör. Psykologi. Det borde i sig ha skrämt mig men nu är jag glad att jag så förblindad av hennes utstrålning.

Keiko (kan vi kalle henne) är en japansk tjej som flyttade till Sverige för att plugga för tre år sedan. Hon är 21, har axellångt, korpsvart hår och vinkelrak lugg. Ganska spenslig till växten. Första gången vi pratade hyste jag inga illusioner om något äventyr. Som de flesta japanska tjejer jag pratat med var hon ganska blyg – eller kanske snarare reserverad – och det krävdes en hel del från min sida för att få henne att öppna sig (mentalt sett alltså).

På tredje dagen och nionde tekoppen (det började bli plågsamt med allt tedrickande) vågade jag mig på att fråga henne om hon hade lust att gå på bio. Det är lite knepigt att snart vara 40 (nåja ett par år kvar) och dejta ungflickor. Det är lättare att komma in i ett sexrelaterat sammanhang direkt med de tjejer som tänder på erfarna män. Det gör nog i och för sig även Keiko men tanken på en styv kuk för henne var nog så undanträngd i hennes försiktiga sinne att hon inte ens vidrörde tanken när jag frågade om biodejten.

Lite förvånad blev jag nog när hon lätt rodnande sa ja till dejten.

Vi hamnade, som av en slump, på någon studentförenings bioklubb vilken visade Baise-moi. Jag såg den redan när den kom för tio(?) år sedan och var naturligtvis väl medveten om hur… hmm… explicita sexscener som filmen bjuder på. Vi satt arm mot arm och jag ångrade nästan denna uppenbara provokation när jag kände hur Keiko var helt stel i kroppen. Jag undrar om hon ens vågade andas, stackarn. Hon satt stint stirrandes rakt fram på duken med armarna mot armstöden och benen hårt ihopknipna. Under scener med mycket ljus anade jag ändå en ganska kraftig andhämtning, för hennes små bröst hävde sig synbart under den rosa topen. Jag är vanligtvis inte så väldigt lättpåverkad men nu blev jag styv av det lilla.
(Damn. Måste göra avbrott här p g a ovälkomment besök. Tillbaka efter lunch eller något liknande.)