Putande läppar i parken

Tre dagar sedan Suss. Inte direkt någon remarkabel utveckling sedan dess. Ingen utveckling alls faktiskt. Jag liftade från staden X med en åkare som var på väg norröver. En kvinnlig lastbilschaffis hade smakat mumma - en verklig utmaning. Dock inte denna 120-kilos snackeman. Social och trevlig men väldigt fittlös. Han delade förvånansvärt nog mitt intresse för livets stora gåtor och vi hade en del ganska intressanta diskussioner kring varför vi är där vi är och vad vi bör göra med våra korta liv. Samt vad vi inte bör göra. (Jag återkommer till det någon gång när jag är mindre trött.) Däremot hade han inte lämnat lumpennivån när det kom till kvinnor. Jag tror säkert han uppskattade kvinnligt sällskap på sitt sätt - men för honom var kvinnan bara fitta och fittan bara njutning. Jag fick uppfattningen att han därför ägnade sig mer åt pornografi än åt att göka.

Många läsare kommer alldeles säkert tro att jag bara är ute efter att njuta av fittan och, för att använda ett feministiskt eller genuskorrekt språkbruk, objektifierar kvinnan. Fel. Fittan är inget objekt och naturligtvis inte heller kvinnan. Fittan är kvinnans tecken på överhöghet. Fittan är inte bara njutning utan även smärta, en smärta som - om man vågar känna den - leder till en djupare insikt. Upplysning. Dock får njutningen inte underskattas som kraft. Men att gå fittans väg är att vandra på en smal stig. Det är lätt att förlora sig i njutningen och då är man vilse i pannkakan.

Men så mycket upplysning har det inte blivit de senaste dagarna. Det närmaste jag kommit var liggandes i en park i en medelstor stad. Septembersolen värmer som bekant fortfarande och en del, främst studenter, letade efter sommarens sista andetag just i denna park. Kvinnan tio meter ovanför mig på grässlänten var dock knappast student. Hon var i 40-årsåldern - kanske jurist eller bankanställd - mycket välklädd (vit blus, kavaj och svart knälång kjol). Dock inga strumpbyxor och - att döma av det jag såg från min position in under kjolen - något för små vita trosor. Jag är inte särskilt förtjust i string men det uppstår ett speciellt fenomen med stringtrosor när en kvinna drar upp sina halvt särade knän - stringbandet dras upp i fittskåran och, som i det här fallet, blygdläpparna putar utanför. Det var mycket tydligt i det här fallet och jag undrar nästan om hon inte ville blir sedd. Hennes putande läppar verkade stora och mjuka. Jag hade gärna undersökt dem närmare - och hade alldeles säkert sökt kontakt - om inte hennes manlig kollega hade dragit iväg med henne. Frustrerande.

Nu är klockan midnatt slagen, batteriet i mobilen snart slut och jag ska lägga mig ner på bädden i ett charmigt vandrarhem. Det spänner och sväller och frågan är om jag klarar att somna utan att ta ett fast grepp kring min för tillfället rejält stora kuk. Jag gör ett försök - kanske blir vackra drömmar av det istället. Nog om detta. God natt kära läsare.