Nu då... snart!

Nu börjar det hända saker! Två långa jävligt långa kilometer på grusvägen ledde fram till en ridskola strax utanför den lilla staden X. Jag hann just se den där fjortistjejen puttra iväg på en moped och strax därefter kom mitt mål i livet gående med en häst i varje hand. Hon är ganska lång, c:a 170, har skulderbladslångt brunt hår med kort lugg, gröngrå ögon, små bröst (75A skulle jag tro), smalt byggd och ganska smala höfter (eller så är det för att hon har långa ben). Hon stannade direkt när hon fick syn på mig och gav mig ett leende som jag tolkade som osäkert och inte särskilt inbjudande. Jag därför bröt genast tystnaden.

- Hej igen!
- Hej...
- Ridit färdig för idag?
- Mm... På väg in till stan eller?
- Kanske det. Måste köpa nåt å äta - jag svälter snart ihjäl! (Litet snett leende - framgång?) Ska hästarna ut i hagen?
- Ja dom går ute ett tag till.
- Sen då?
- Vadå?
- Ska du med och äta?
- ...
- Jag bjuder om du visar vägen.
- Har annat å göra här.
(Här trodde ag nog det var lönlöst men så...)
- Men jag tar en pizza i klubbhuset. Kan värma en åt dig också. Om du vill ha de...
- Ja tack, schysst!
- Mm... Ska bara ta ut hästarna då, ge dom lite vatten å hö... Du kan gå in så länge - det är olåst.

Fan jag känner redan ilningar neråt ljumskarna och kuken. Det behövs inte mycket nu. Pizzorna har plingat och hon (vad hon nu heter) verkar vara på gång in hit. Avskyr fryspizza men det är en lätt uppoffring för fittan. Ses snart...

(OK, för sakens skull - alla dialoger jag återger är skrivna utifrån minnet. De är inte exakta men förmodligen ganska nära.)