Japanese whispers

Först av allt - jag ber om ursäkt. Time flies och jag med den. Inget realtidstwittrande direkt av den typ som bloggen inleddes med. Att min mobil snoddes är en delförklaring. Eller bortförklaring. Han/hon som snodde mobilen lär kunna glädjas åt en del erotiskt material.

Det har älskats och knullats några gånger - dock långt ifrån varje dag vilket var något slags omöjligt mål när jag började planera denna fas i livet. Jag orkar inte återge alla märkliga och mysiga möten med fittan jag haft sedan komvuxtjejen, men låt mig berätta något om vad som hände i veckan:

Jag vistas för tillfället i en av landets största studentstäder och ägnar en stor del av min tid åt hänga på fik, dricka schysst grönt te och plöja igenom Paul Austers New York-trilogi. Thank you mr. Auster for a descent fuck!

Det finns ett lite shabby chict fik här som mest befolkas av lätt överåldriga emosar och stans studenter. Det ligger endast några sprutlängder det misskötta hotell som jag tillfälligt och motvilligt tillbringar nätterna på. Fiket råkar servera en av de mest aromatiska rena gröna teer jag smakat, så långt ifrån hösmak man kan komma. Dessutom serveras det av en tjej som jag – om jag inte vore så gammal och klok som jag är – hade kunnat bli störtförälskad i, falla på knä och fria. Nu gjorde jag som sagt inte det men hon började istället prata med mig efter tredje beställningen. Inte om äktenskap men om Paul Auster. Man ska väl göra det när man pluggar. Vilket hon gör. Psykologi. Det borde i sig ha skrämt mig men nu är jag glad att jag så förblindad av hennes utstrålning.

Keiko (kan vi kalle henne) är en japansk tjej som flyttade till Sverige för att plugga för tre år sedan. Hon är 21, har axellångt, korpsvart hår och vinkelrak lugg. Ganska spenslig till växten. Första gången vi pratade hyste jag inga illusioner om något äventyr. Som de flesta japanska tjejer jag pratat med var hon ganska blyg – eller kanske snarare reserverad – och det krävdes en hel del från min sida för att få henne att öppna sig (mentalt sett alltså).

På tredje dagen och nionde tekoppen (det började bli plågsamt med allt tedrickande) vågade jag mig på att fråga henne om hon hade lust att gå på bio. Det är lite knepigt att snart vara 40 (nåja ett par år kvar) och dejta ungflickor. Det är lättare att komma in i ett sexrelaterat sammanhang direkt med de tjejer som tänder på erfarna män. Det gör nog i och för sig även Keiko men tanken på en styv kuk för henne var nog så undanträngd i hennes försiktiga sinne att hon inte ens vidrörde tanken när jag frågade om biodejten.

Lite förvånad blev jag nog när hon lätt rodnande sa ja till dejten.

Vi hamnade, som av en slump, på någon studentförenings bioklubb vilken visade Baise-moi. Jag såg den redan när den kom för tio(?) år sedan och var naturligtvis väl medveten om hur… hmm… explicita sexscener som filmen bjuder på. Vi satt arm mot arm och jag ångrade nästan denna uppenbara provokation när jag kände hur Keiko var helt stel i kroppen. Jag undrar om hon ens vågade andas, stackarn. Hon satt stint stirrandes rakt fram på duken med armarna mot armstöden och benen hårt ihopknipna. Under scener med mycket ljus anade jag ändå en ganska kraftig andhämtning, för hennes små bröst hävde sig synbart under den rosa topen. Jag är vanligtvis inte så väldigt lättpåverkad men nu blev jag styv av det lilla.
(Damn. Måste göra avbrott här p g a ovälkomment besök. Tillbaka efter lunch eller något liknande.)

Komvuxknull

I tisdags stötte jag på en kvinna - på krogen i den höstmysiga håla jag för tillfället råkar befinna mig. Jag ogillar i allmänhet krogragg. Känns ofta billigt och spritigt. Ger en obehaglig eftersmak av finlandsfärja. Men både hon och jag var nyktra och vi började språkas. Jag testade att vara ärlig rakt ut. M a o jag har tagit tjänsteledig ett år för att knulla. Intressant vände hon inte på klacken utan började fråga ut mig. Något skeptisk ytfernissa men klart nyfiken. Jag svarade så ärligt jag kunde utan att röja någon annan eller att berätta för mycket detaljer om mitt vanliga liv.

Pernilla (naturligtvis en pseudonym som vanligt) visade sig vara en 37-årig komvuxstudent med man och barn. Mannen var iväg på jobbresa och barnen över natten utlånade till farföräldrarna. Jag hann faktiskt inte föreslå det själv innan hon, dåligt inlindat, undrade om jag hade lust att diskutera vidare hemma hos henne. Vi tog bussen till ett radhus (ett sådant 80-talsbygge som ger mig Svensson-mardrömmar) och hann inte mycket mer än innanför dörren innan hon började slita av mig och sig själv kläderna. Av någon anledning hamnade vi i köket och alla vet hur fint ett någorlunda bra köksbord kan fungera som underlag. Med rätt höjd hamnar fittan i precis korrekt position för stående penetrering.

Pernilla hade ett i mina ögon mycket intressant utseende. Medellång till lång, drygt 170 cm, mörkblå ögon, blek hy och svart pageklippt hår. Ett rektangulärt ansikte med ganska kraftiga ansiktsdrag - höga kindknotor, lång och rak näsrygg, bred mun, fylliga men inte överdrivna läppar, en tydlig amorbåge samt en väl markerat käkparti. Smal överkropp och midja, ganska breda höfter, fylliga men inte alls för kraftiga lår.

Jag kysste hene ståendes mellan hennes ben där hon halvsatt mot bordskanten, alltmedan kuken vilade mot hennes varma mage. Efter en lång kyss, som visade en mogen kvinnas erfarenhet, förde hon mig ner mot sitt centrum. Gatljuset utanför det i övrigt nedsläckta köket gjorde att jag tack och lov fick en god inblick i hennes vackra fitta som burit fram två barn. Helrakad och nyrakad. De fylliga yttre läpparna blottade de inre som stack ut något. Mörka och blodrött varmkåta. Med tungspetsen skiljde jag dem åt och slickade väg för min kuk. Hennes klitoris var kraftigt markerad och svullen. Hon kom nästan omedelbart efter att jag format mina läppar runt den och börjar suga försiktigt.

Jag reste mig åter medan Pernilla lutade sig bakåt på armbågarna. Jag fattade ta i hennes knäveck och lyfte benen uppåt och isär. Den bästa stunden. Sekundrarna före penetreringen. Just när kuken för första gången snuddar vid en ny villig fitta. Hon var stor, varm och blöt. Inga problem att skjuta hela lemmen rakt in i ett enda tag. Hon greppade om mina höfter och ryckte stönandes i mig. Hon ville. Hårt och djupt. Jag är normalt sett inte så förtjust i att få mina höfter låsta och tempot styrt. Men det här var helt och hållet Pernillas domäner. Medan hon ryckte in kuken i sig, blev jag kåtare och kåtare av ett se hennes böljande bröst som svallade i takt med att jag smackade in i hennes stuss. Brösten var fantastiska. Välutvecklade, lite lagom hängiga men ändå fylliga. Stora mörka och väl avgränsade vårtgårdar. När jag närmade mig orgasm lutade jag mig över bordet och begravde ansiktet i dessa fantastiska kvinnobröst. Jag avbröt mig dock i sista stund eftersom jag anade att hon inte villa får fittan fylld med min säd. Mycket riktigt vred hon sig ur när hon kände att jag var på gång. Ståendes på knä med händerna under brösten och uppvänt ansikte kunde budskapet inte misstolkas. Jag runkade några tag med kuken mot hennes utsträckta tunga och sprutade därefter över hela hennes fint utmejslade ansikte, täckte den raka näsryggen och den markerade hakan med min vita säd.

Hon är underbar. Jag har stannat här ett par dagar. På kvällarna håller jag mig undan för barnens skull. Men dagtid, när hon inte är på komvux, knullar vi som om vi vore skapta för varandra och däremellan talar vi om små men viktiga ting. Imorgon bitti reser jag vidare och Pernilla återgår till kärnfamiljen. Hon säger att hon inte har dåligt samvete. Jag tror henne och jag förstår henne. Vi är syskonsjälar. Jag kommer att sakna dig Pernilla.

Putande läppar i parken

Tre dagar sedan Suss. Inte direkt någon remarkabel utveckling sedan dess. Ingen utveckling alls faktiskt. Jag liftade från staden X med en åkare som var på väg norröver. En kvinnlig lastbilschaffis hade smakat mumma - en verklig utmaning. Dock inte denna 120-kilos snackeman. Social och trevlig men väldigt fittlös. Han delade förvånansvärt nog mitt intresse för livets stora gåtor och vi hade en del ganska intressanta diskussioner kring varför vi är där vi är och vad vi bör göra med våra korta liv. Samt vad vi inte bör göra. (Jag återkommer till det någon gång när jag är mindre trött.) Däremot hade han inte lämnat lumpennivån när det kom till kvinnor. Jag tror säkert han uppskattade kvinnligt sällskap på sitt sätt - men för honom var kvinnan bara fitta och fittan bara njutning. Jag fick uppfattningen att han därför ägnade sig mer åt pornografi än åt att göka.

Många läsare kommer alldeles säkert tro att jag bara är ute efter att njuta av fittan och, för att använda ett feministiskt eller genuskorrekt språkbruk, objektifierar kvinnan. Fel. Fittan är inget objekt och naturligtvis inte heller kvinnan. Fittan är kvinnans tecken på överhöghet. Fittan är inte bara njutning utan även smärta, en smärta som - om man vågar känna den - leder till en djupare insikt. Upplysning. Dock får njutningen inte underskattas som kraft. Men att gå fittans väg är att vandra på en smal stig. Det är lätt att förlora sig i njutningen och då är man vilse i pannkakan.

Men så mycket upplysning har det inte blivit de senaste dagarna. Det närmaste jag kommit var liggandes i en park i en medelstor stad. Septembersolen värmer som bekant fortfarande och en del, främst studenter, letade efter sommarens sista andetag just i denna park. Kvinnan tio meter ovanför mig på grässlänten var dock knappast student. Hon var i 40-årsåldern - kanske jurist eller bankanställd - mycket välklädd (vit blus, kavaj och svart knälång kjol). Dock inga strumpbyxor och - att döma av det jag såg från min position in under kjolen - något för små vita trosor. Jag är inte särskilt förtjust i string men det uppstår ett speciellt fenomen med stringtrosor när en kvinna drar upp sina halvt särade knän - stringbandet dras upp i fittskåran och, som i det här fallet, blygdläpparna putar utanför. Det var mycket tydligt i det här fallet och jag undrar nästan om hon inte ville blir sedd. Hennes putande läppar verkade stora och mjuka. Jag hade gärna undersökt dem närmare - och hade alldeles säkert sökt kontakt - om inte hennes manlig kollega hade dragit iväg med henne. Frustrerande.

Nu är klockan midnatt slagen, batteriet i mobilen snart slut och jag ska lägga mig ner på bädden i ett charmigt vandrarhem. Det spänner och sväller och frågan är om jag klarar att somna utan att ta ett fast grepp kring min för tillfället rejält stora kuk. Jag gör ett försök - kanske blir vackra drömmar av det istället. Nog om detta. God natt kära läsare.

Lättnad

Tisdag kväll. Jag mår som en kung! Sitter på statt och har just avslutat en hyfsad biff med lök och ett glas rödvin. (Alkohol måste brukas med måtta om man söker upplysning på fittans väg.)

Billys-pizzan var mindre god men jag åt bara halva. Sedan tog min hunger efter den unga damen mitt emot över. Lite småprat om ditt och datt där jag lyssnade ärligt intresserad om allt kring hästträning och ridklubbsskötsel. Vi kan kalla henne Suss (diskretion är en hedersak) och om hon någonsin hittar till denna aparta dagbok ska hon/du veta att du var inte bara utlösande utan även förlösande till min resa. Du var först. Du är speciell. Jag glömmer dig ej.

Vi satt vid ett litet smalt enkelt bord (typ folierad spånskiva) och jag hade inga som helst problem att råka luta mina knän mot hennes lår. Först väldigt försiktigt. Sedan gradvis tätare. Det syntes på henne att hon först hade svårt att förstå om det var avsiktligt eller inte. Risken var stor att hon skulle reagera ryggmärgsmässigt och bli förbannad. Jag var tvungen att sluta smyga och byta taktik. Jag lutar mig på armbågarna över bordet:

- Kom hit.
- Vadå?
- Kom hit...
- Varför?

Motvilligt böjer hon sig fram. Andedräktsnära. Det inkränktar på bådas privata sfärer och hon är kraftigt besvärad. Jag fattar henne om mjukt om nacken och kysser henne helt kort.

- Fan gör du! (Hon lutar sig häftigt tillbaka.)
- Kysser dig.
- Du e ju fan dubbelt så gammal som jag.
- Inte riktigt va?
- Nej men... ändå!

Inget nej, inget ut härifrån jävla äckel. Nu vet jag att jag vunnit. VI har vunnit. Jag går runt bordet och ställer mig bakom Suss. Hon sitter kvar på pallen. Vänder inte ens på huvudet. Jag ser hennes bröstkorg häva sig, hon andas häftigare nu. Den blå tröjan tog av sig den torra elvärmen när hon kom in. Ingen bh. Vid varje andetag blottar den urtvättade vita t-shirten ett par små spetsiga bröst med likaledes små men styvnade bröstvårtor. Jag har ett rejält stånd som presser på innanför jeansen. Jag börjar massera hennes axlar. Ja, billigt jag vet. Men till min stora förvåning tar hon över initiativet. Blyga Suss vänder sig om på pallen och börjar slita i mina jeans. Jag låter henne hållas.

Knappen... gylfen... I ett tag rycker hon häftigt ner både jeans och kallingar. Kuken som varit inlåst sprätter rakt upp mot hennes halvöppna mun. Hon drar häftigt efter andan. Den gör jag med. Inget retande, inget pussande, inget slickande längs stammen. Ingen finlemmad hand runt kuken. Hon tar den direkt i munnen. Djupt. Jag tror jag svimmar. Tar tag i hennes mörka hårman men det är hon som styr nu. Suger häftigt. Hennes smala läppar formas exakt runt kuken och den våtsträva tungan ligger formad som en välkomnande skål därinne. Jag skulle kunna spruta nu. Med en gång. Pungen värker efter all återhållsamhet. Men jag söker hennes fitta...

Jag drar av henne t-shirten och tvingar henne därmed sluta suga innan jag exploderar. Lyfter upp henne under hakan till stående. Vänder henne om. Hon vet vad som väntar och förekommer alla mina rörelser. Det här kommer att bli kort men intensivt. Sliter av de tajta ridbyxorna. Trosan följer med. Hon lutar sig automatiskt fram över bordet och särar sina långa slanka men fasta ben. Jag trycker mig fram och känner hur min varma mage möter hennes svala lilla stjärt, hur mn styva kuk gnids mot hennes blygd. Hon är inte rakad men vältrimmad. Det är inte svårt för kuken att hitta rätt. Den behöver ingen väglednng av vare sig mina eller hennes händer - fittan är svullen och öppen. Jag trycker in ollonet och ljuset blixtrar i huvudet. Det är lite trångt men jag kan utan problem glida in i hennes våtvarma fitthål.

Jag vet inte hur många omtag jag gör men jag tar henne djupt. Hon vill inte att jag smeker hennes klitta. Hon spänner och vrider sig, kåt och tyst som en oerfaren jungfru. Men jag tvivlar på att hon är oerfaren. Jag kan inte hålla tillbaka. Dra mig ut. Nej. Hon vill att jag ska komma i henne. Det är allt hon säger under knullandet: Kom i mig. Försiktigt och fint uttryckt. Jag lyder och exploderar i en tung orgasm. En veckas fysiskt tryck och en hel del psykiskt tryckar lättar. Hennes fitta tar emot all min myckna säd, öppnar och kramar, öppnar och kramar. Jag vet inte om det går för henne. Hon är så förbannat tyst. När jag pumpar ut mina sista strålar blir hon överfull och jag hör hur min sperma droppar ur henne och träffar den slitna plastmattan i klubbhusets pentryt.

Efteråtsitter hon en stund i mitt knä medan våra blandade safter rinner ur henne. Jag smeker hennes hår. Vi är fortfarande tysta. Suger och leker lite med hennes små bröst. Hon ler lite och verkar tycka om det. Men kåt är hon inte längre. Till slut säger hon att jag måste gå. Om en halvtimme kommer en grupp ridskoleelever. Jag kysser Suss välsignade panna, klär på mig och går ut i den svala septemberkvällen.

Nu har jag bara minnet kvar. Det är ett tag sedan och jag skulle kunna försöka få någon av servitriserna. Eller den medelålders kvinna som sitter i andra änden av restaurangen. Men jag gör inget. Jag vet att skynda långsamt och ska sitta här en stund till, njuta av maten och minnet av Suss. Sedan ska jag betala, ta min rygga och ge mig av i natten. Var det bär hän vet jag inte. Vi ses igen kära läsare. Resans första milstolpe är nådd.

Nu då... snart!

Nu börjar det hända saker! Två långa jävligt långa kilometer på grusvägen ledde fram till en ridskola strax utanför den lilla staden X. Jag hann just se den där fjortistjejen puttra iväg på en moped och strax därefter kom mitt mål i livet gående med en häst i varje hand. Hon är ganska lång, c:a 170, har skulderbladslångt brunt hår med kort lugg, gröngrå ögon, små bröst (75A skulle jag tro), smalt byggd och ganska smala höfter (eller så är det för att hon har långa ben). Hon stannade direkt när hon fick syn på mig och gav mig ett leende som jag tolkade som osäkert och inte särskilt inbjudande. Jag därför bröt genast tystnaden.

- Hej igen!
- Hej...
- Ridit färdig för idag?
- Mm... På väg in till stan eller?
- Kanske det. Måste köpa nåt å äta - jag svälter snart ihjäl! (Litet snett leende - framgång?) Ska hästarna ut i hagen?
- Ja dom går ute ett tag till.
- Sen då?
- Vadå?
- Ska du med och äta?
- ...
- Jag bjuder om du visar vägen.
- Har annat å göra här.
(Här trodde ag nog det var lönlöst men så...)
- Men jag tar en pizza i klubbhuset. Kan värma en åt dig också. Om du vill ha de...
- Ja tack, schysst!
- Mm... Ska bara ta ut hästarna då, ge dom lite vatten å hö... Du kan gå in så länge - det är olåst.

Fan jag känner redan ilningar neråt ljumskarna och kuken. Det behövs inte mycket nu. Pizzorna har plingat och hon (vad hon nu heter) verkar vara på gång in hit. Avskyr fryspizza men det är en lätt uppoffring för fittan. Ses snart...

(OK, för sakens skull - alla dialoger jag återger är skrivna utifrån minnet. De är inte exakta men förmodligen ganska nära.)

Till häst!

Vad skådade just mitt högra öga!

Stapplande och dessvärre något svettig, kom jag ut på en grusväg. Se där! Två ponnisar eller vad det kan heta i pluralis. Med två flickor ovanpå. Den första var en söt men fjortis och därmed ointressant. Den andra däremot måste ha varit 18-19. Långt mörkbrunt och rakt hår. Små smala läppar och gröna(?) ögon. Figuren var inte lätt att avgöra under en bylsig blå tröja, förmodligen små bröst. Men låren verkade så där ridfasta under det åtsmitande tyget.

I vanliga fall hade jag stuckit huvudet i sanden som jag ser ut nu. Men nu är jag för tillfället alltför desperat så jag hälsade artigt och frågade var jag var. Dålig inledning men svår att misslyckas med. De stannade hästarna och den äldre förklarade och pekade med en massa ortsnamn som jag ändå inte kände till. Jag nickade och log alltmeden min blick hoppade mellan hennes svårdefinierbara men ganska vackra ögon och hennes stuss som lite otåligt men nästan omärkbart rörde sig fram och tillbaka. Allt jag hade i huvudet (allt jag fortfarande har i huvudet) var tanken på två lager tunt tyg och en ungfitta som gneds mot det blanka, varma sadellädret. Mathungern var tillfälligt borta.

Fick jag känna blygdens mjuka fasthet? Fick jag ens se nakenhud? Nej naturligtvis inte. Mitt i vägbeskrivandet kom hon av sig, störd av var min blick fäste sig. Men svårighet lämnade jag hennes svagt utputande fitta (inbillning, hungerhallis, inget putade ut) och mötte hennes ögon igen. Efter en kort evighet sa hon bara "hejdå - vi måste tillbaks" och drev på hästen medan jag såg deras rakryggade silhuetter vagga vidare. Så var min första fitta på denna resa bortriden. Jag tror inte jag hade kunnat göra något åt det ändå. Det behövs mer tid och speciella flickor för att få kyssa en 19-åring. Nu slutar jag blogga, reser jag mig från stubbjäveln och fortsätter längs grusvägen dit i ridriktningen. Någonstans där framme finns civilisationen och fittan.

Man ser inte fittan för alla träden

Till mitten hunnen på vår levnads vandring hade jag i en dunkel skog gått vilse och irrat bort mig från den rätta vägen.

Den tar ju aldrig slut. Jag gillade verkligen idén med att inte ta med karta. Jag ville inte veta. Men nu är jag hungrig. Granar, tallar, vitmossa, grönmossa... Jag måste få knulla snart. Jag vägrar att lätta på trycket för egen hand, inte förrän första fittan fått sitt. Sist jag sprutade var nu mer än en vecka sedan vilket är något av ett personligt rekord sedan jag var 11 år och kom underfund med hur man blir kompis med kuken som just börjat resa sig (fast i början kom inget sprut förstås).

Pungen är tung. Det enda som tränger undan tanke på fitta nu är det ökande hungern på mat. Jag har inte ätit på två dygn. Märgkylan biter, särskilt om natten. Men jag tvättar mig noga varje tag i någon sjö eller bäck. Renlighet är manlighet. Kuken ska dofta friskt när den möter en flickas läppar. Men helvite vet om jag inte redan börjar misströsta. Uppmuntrande tillrop från läsare kan jag inte räkna med än. Välsignad vare mobilen och solcellen.

Mat, fitta, mat, fitta... mat.

Fit-ta - här börjar det!

Fitta. Vårt språks allra skönaste ord. Allt är bakom mig. Tingen är borta. Den första vandringen på fittsökarstigen ledde mig förbi en myr, ett kärr. Långt från fitta kan tyckas men jag har ingen brådska. Jag har ett år av dyrkan framför mig. Samtidigt finns den här intill där jag vandrar.

Det är slutet av september år 2009 och under exakt ett år framåt ska jag lära mig kvinnans väsen genom fittan. Lära känna mig själv. Resan har inget mål. Den dävna doften av solbestänkt torv, fjolårsgräs och kärrvatten berusar. Här är döden, här är livet. Precis som fittan är livets kärr - och min död. La petit morte. Fittan är vägen till upplysning. Ta mig fan.